Att ha en tydlig och inspirerande plattform för sin kommunikation är så klart bra. Men för att inte snöa inne bland målgrupper, postitioneringsstrategier och kärnvärden är det en god idé att titta ut i verkligheten då och då. Och att inte krångla till det när det kommer till själva kommunikationen.

Se det så här: Dina målgrupper är människor, dina kärnvärden är du själv och din önskade position är inget annat än dina favorita ämnen att samtala om. Sen är det fritt fram att hitta en trivsam plats att börja kommunicera. Kanske på internet, via brevlådan, eller i en tidning som du och dina tilltänkta kunder tycker om.

God kommunikation handlar förvånansvärt ofta om självklarheter som att vara personlig, trevlig och intressant. Och det kan vem som helst vara bara genom att tänka lite annorlunda. Den här lilla butiken på Drottninggatan i Uppsala är ett alldeles lysande litet exempel på just det. 

Jag gick förbi denna igår. Först tyckte jag att den var briljant. Sen blev jag besviken. Den tar inte mottagaren på allvar genom den sista textraden. Helt onödig. Vad tycker du?

Så här ser den ut. Läs mer här.

HSBs premiärvisning av den nya visningslägenheten på Fyrisvallen blev väldigt lyckad. Trots regn och rusk blev det rena folkstormen. Nästan 100 personer kom vilket resulterade i fem reserverade lägenheter! Kampanjen gick i dagspress och som oadresserad direktreklam.

Det här står att läsa i en folder som ges ut av Myndigheten för kvalificerad yrkesutbildning. Foldern är tänkt att fungera som ett stöd till arbetsgivare och handledare som ska ta emot studenter på praktik.



Nu är det inte bara tips om hur man arrangerar en avslutning som står att läsa i foldern. Nej, handledaren kan även läsa ovärderliga tips som att praktikanten behöver få reda på sina arbetstider och vad praktikanten ska göra om denne blir sjuk.

Har jag berättat att vi som läser på KY-utbildningar är vuxna människor och att vi gör vår praktik, LiA-period, på riktiga företag?

Ur ett kommunikativt perspektiv tycker jag att det är intressant att fundera över vad språket avslöjar. Även om foldern är skriven i all välmening blir jag mest irriterad när jag läser den. Det stör mig att en myndighet anser sig tvingad att skriva att en praktikant behöver veta sina arbetstider.

Det får mig också att undra över den samhällssyn som finns på KY-myndigheten. Har vi här en myndighet som tror att svenska arbetsgivare är så inkompetenta att de behöver detaljerade skötselråd för praktikanter? Är KY-myndighetens inställning måhända representativ även för övriga myndigheter?

Även om jag gör en välvillig tolkning och bestämmer mig för att KY-myndigheten bara vill väl med sin broschyr kan jag bara torrt konstatera: Det som sägs är inte alltid det som kommuniceras.

Vissa gör riktigt snygga saker för att sticka ut bland budskapen vi bombarderars med varje dag. Vissa gör tvärtom.

Idag fick jag ett faxutskick. Jag har nu läst det tre gånger. TRE! Jag kan inte komma ihåg senast jag läste ett reklamutskick så många gånger. Det är fult. Kort. Saknar avsändare. Och har inget direkt med mig att göra. Hur bra som helst!

Sporrad av mitt förra inlägg om företagsidentitet på internet kommer här en vidare fundering.

Jag påstår att vi alla som individer är varumärken. Och att arbetsgivare titt som tätt googlar anställda eller arbetssökande är väl egentligen inget konstigt, människan är av naturen nyfiken. Men är det etiskt? En rekryterare som jag pratat med säger att hon aldrig skulle göra det, hon litar fullt och fast på sin magkänsla. Är hon osäker går hon till kandidaten inte till webben.

Det man hittar när man googlar är ju sällan något positivt som personen inte redan talat om, utan snarare triviala, eller i värsta fall svartmålande saker. Eller vanliga fyllebilder.

Den som googlar någon borde nog alltid tänka efter innan varför i hela friden man gör det, och hur man tänker hantera det som hittas. "Dan Åkhagen" ger 198 träffar på Google, men inga mörka hemligheter. Men det är ju bara ett fåtal av dessa träffar som jag verkligen har lagt upp själv.

Vi har också en generationsfråga här. Det är inte något konstigt med den 19-åring som skriver ingående på sin blogg om vad han har gjort idag. Inte heller med den 39-åriga ekonomichefen, som enbart ger en träff på Eniro och en på företagsekonomiska institutionen.

Slutsats: Googla dig själv, andra gör det. Innan du googlar andra, tänk efter varför.

Om kommunikation ska ske gäller det inte bara att säga rätt sak på rätt sätt vid rätt tillfälle. Platsen är minst lika viktig. Och ibland kan den förändra mottagarens tolkning av budskapet totalt. Som här till exempel.

”Skriv en praktikantrapport till”, hördes det trumpet från skrivbordet tvärsöver mitt.  ”Sure” svarade jag kaxigt och satte mig framför datorn med akut skrivkramp. Skrivkramp är inte bra att ha när man gör sin praktik som copywriter-wannabe.

Har jag lärt mig något än? Och i så fall - vad? Ja, till att börja med har jag lärt mig att man inte ska fråga en copywriter hur lång en text ska vara. Det heter i stället ”hur kort vill du ha den?”.

Jag har också lärt mig det absolut nödvändiga reklambyråsnacket. Ordförrådet har utökats med användbara ord som knock’n’drop, ”pitcha” men favoriten är nog ändå ”rubbe”. Det är väldigt mycket reklambyrå över det ordet tycker jag.

Andra praktikantlärdomar? Ja, att Uppsala är en rackarns trevlig stad och att man tydligen är helt ute i reklambranschen om man använder Times New Roman.

Har jag blivit en ”Pretentious Zellout Wannabe” än då?

Japp, jag har helt slutat att använda Times New Roman.

//Sandra Mandorff