Det blev ett hiskeligt rabalder i branschpressen när tidigare ordföranden för reklamförbundet ”avslöjades” att tacka nej till oadresserad direktreklam. Repliken kom blixtsnabbt: Nej-tack-skylten var ett misstag och skulle bort. Här fanns ett lysande tillfälle att prata om varför många människor tackar nej till reklam, men tyvärr var det ingen som ställde frågan.
Visst, som representant för en bransch är det kanske viktigt att hålla koll på vad som händer, även sånt som är mindre bra. Men måste man verkligen som reklamare acceptera och gilla all slags reklam? Knappast. Lika osannolikt är det att kockar tycker om all slags mat, att telefonförsäljare alltid gillar att bli uppringda … okej du hajar.
Jag har full förståelse för de som tackar nej till direktreklam, för merparten av utskicken som hamnar i min postlåda är skräp. Och för våra uppdragsgivare är den dåliga reklamen både möjligheter och hot. Uppsidan är att det är ganska enkelt att göra något bättre. Den svarta sidan är att den låga nivån förmodligen leder till att ännu fler tackar nej.
Så vill du hälsa på i brevlådan hos dina kunder och vara välkommen även en andra gång? Då har vi ett superenkelt knep. Ta ditt utskick och fråga dig själv: Skickar vi verkligen det här till någon, eller är det i själva verket bara från oss? Eller mer rakt på sak: Skicka inte vad skit till vem som helst, när du kan skicka något speciellt till var och en. Lycka till!
| 
